Här är vårt trädgårdland, någon gång i juni. Salladen har kommit upp och det är gallrat mellan raderna. Att så små frön av sallad är en fin sysselsättning vi gör var vår, i början på maj. Fyra olika sallader blir det oftast, ruccola, roman, plock och maché sallad. Vi njuter så av att få sätta dit dessa frö i jorden. Vi har liksom en prossidur kring detta och det tar ca en en timme, en och en halv att göra allt färdigt. Vi tar frökoppar fram, snören och pinnar. Landet blir kultiverat och ogräset försvinner.
Sallat (sallat = växt, sallad = rätt), har funnits i flera tusen år som mänsklig föda och romansallat finns avbildad i 4000-åriga Egyptiska gravkamrar. Det finns många olika sallater och kan delas in i två artgrupper.
Trädgårdssallater = milda (Lactuca sativa), är sallater som förädlats från en vild sort (Lactuca serriola), som växer kring Medelhavet och i Mellanöstern. Den vilda sorten liknar inte vanlig sallat, utan är en upprätt ört med bittert smakande blad. Det finns ett stort antal förädlade sorter t.ex. isbergssallat, ekbladssallat, romansallat m.fl. De är vanligen gröna, men kan även ha rödtonade blad, som kan vara släta eller flikiga. De har alltid mild smak. En odlartrend är att utveckla minisallater/primörblad.
Cicoriasallater = beska (Cichorium. intybus och Cichorium endivia), är olika sorter som alltid har bitter smak t.ex. endiv, escarole, frisée, rosé. Det finns gröna, gröngula och rödaktiga med varierande beska. Cikoria är mer ursprunglig, liknar mer stamfadern än trädgårdssallaterna.
Huvud- och plocksallat: En praktisk indelning är att skilja på huvudsallater där bladen sluter sig samman till en boll och blad-/plocksallater som inte har slutna "huvuden" utan öppna bladsamlingar som kan skördas blad för blad efter behov. Huvusallat omfattar isbergssallat och egentlig huvudsallat, båda varianter av den milda arten trädgårdssallat. Plocksallat kan vara lite vad som helst både till utseende och smak, men vanligtvis milda av sorten trädgård- eller bataviasallat. Sägs bara plocksallat i ett recept eller i handeln avses oftast en mild sort.
Bataviasallat (Lactuca sativa var. capitata crispum) är en krispigare variant av trädgårdssallat, en mellanform av huvud- och plocksallat. Det är en mycket uppskattad sallat t.ex. i Frankrike som blir allt vanligare även i Sverige. De är spröda, krispiga sallater liknande Isberg, men smakrikare, näringsrikare och lättare att odla, klarar kyla bättre. Det finns gröna och rödtonade med släta eller flikiga blad. Exempel: Lollo Bianco, Lollo Rosso.
Minisallat: Många sorter odlas och säljs som minisallater, dvs skott och späda blad t.ex. baby roman, endive, mâche.
PS: Förvara inte sallat nära tomater under längre tid. Mogna tomater utsöndrar etylen – en gas som sallad är mycket känslig för. Bladen blir gula och får besk smak. Sallad förvaras i kylkåpets kallaste del, tomater skall inte förvaras kallt.
Trädgårdssallater = milda (Lactuca sativa), är sallater som förädlats från en vild sort (Lactuca serriola), som växer kring Medelhavet och i Mellanöstern. Den vilda sorten liknar inte vanlig sallat, utan är en upprätt ört med bittert smakande blad. Det finns ett stort antal förädlade sorter t.ex. isbergssallat, ekbladssallat, romansallat m.fl. De är vanligen gröna, men kan även ha rödtonade blad, som kan vara släta eller flikiga. De har alltid mild smak. En odlartrend är att utveckla minisallater/primörblad.
Cicoriasallater = beska (Cichorium. intybus och Cichorium endivia), är olika sorter som alltid har bitter smak t.ex. endiv, escarole, frisée, rosé. Det finns gröna, gröngula och rödaktiga med varierande beska. Cikoria är mer ursprunglig, liknar mer stamfadern än trädgårdssallaterna.
Huvud- och plocksallat: En praktisk indelning är att skilja på huvudsallater där bladen sluter sig samman till en boll och blad-/plocksallater som inte har slutna "huvuden" utan öppna bladsamlingar som kan skördas blad för blad efter behov. Huvusallat omfattar isbergssallat och egentlig huvudsallat, båda varianter av den milda arten trädgårdssallat. Plocksallat kan vara lite vad som helst både till utseende och smak, men vanligtvis milda av sorten trädgård- eller bataviasallat. Sägs bara plocksallat i ett recept eller i handeln avses oftast en mild sort.
Bataviasallat (Lactuca sativa var. capitata crispum) är en krispigare variant av trädgårdssallat, en mellanform av huvud- och plocksallat. Det är en mycket uppskattad sallat t.ex. i Frankrike som blir allt vanligare även i Sverige. De är spröda, krispiga sallater liknande Isberg, men smakrikare, näringsrikare och lättare att odla, klarar kyla bättre. Det finns gröna och rödtonade med släta eller flikiga blad. Exempel: Lollo Bianco, Lollo Rosso.
Minisallat: Många sorter odlas och säljs som minisallater, dvs skott och späda blad t.ex. baby roman, endive, mâche.
PS: Förvara inte sallat nära tomater under längre tid. Mogna tomater utsöndrar etylen – en gas som sallad är mycket känslig för. Bladen blir gula och får besk smak. Sallad förvaras i kylkåpets kallaste del, tomater skall inte förvaras kallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar