Skam - din sårbarhet

Skamkänsla är en upplevelse av att förlora sitt anseende eller gillande hos andra, vare sig upplevelsen är korrekt eller inte. Skamkänslor handlar om föreställningar om hur andra uppfattar ens egen person, vad man har gjort, eller vad man har sagt. Skamkänslor beror på självkritik och ångest inför omgivningens åsikter, samt på social kompetens. Skuldkänslor har istället sin grund i att svika sitt eget samvete och är en fråga om moral.¨

Skamkänslor, oavsett ålder, inträffar när personen konfronteras med att något som den gjort eller sagt, ett tillkortakommande, eller något personlighetsdrag, inte lever upp till idealjaget. Skamkänslor kan också uppstå vid en personlig kris som uppstått på grund av personens egna misslyckande, eller för att personen brutit mot ett tabu. Ofta uppstår skamkänslan i mötet med andra människor, vilka man antar ser ens person eller handling på samma sätt. Skamkänslan kan hanteras med olika försvarsmekanismer, och fysiskt ge sig till känna genom rodnad, att undvika blickar, gå med sänkt huvud, ångest med mera. Beroende på hur omgivningen egentligen ser på det personen själv skäms för, kan omgivningen reagera med skandalisering, utfrysning, öppen avsky, likgiltighet, acceptans, eller med humor.

Skam handlar om vem vi är och skuld om våra beteenden. Skuld uppstår då vi upplever att vi har gjort fel och motiverar oss att be om ursäkt och reparera skadan. Skam uppstår då vi upplever att vi är fel och får oss att känna oss ovärdiga och otillräckliga. Skulden ligger närmare empatin och skammen ligger närmare rädslan och ilskan.

För att hantera skammen är det vanligt att vi antingen rör oss ifrån (går undan, gömmer oss, tystnar, hemlighåller), rör oss in (blidkar, behagar) eller rör oss mot (utövar makt, aggression, skam belägger). Vilken av strategierna vi använder beror på relation och situation. Det kan vara svårt att känna igen skammen. Den kommer i ett antal olika former. Vi kan känna skam inför en främling (blyghet), i samband ett tillfälligt misslyckande (nedslagen), i andras åsyn (förödmjukelse), i samband med prestation (självmedvetenhet) eller i förhållande till andra (underlägsenhet).

Skam och perfektionism är allra bästa vänner. Om vi känner oss värdelösa och odugliga kan vi använda strategin att prestera oss bort från dessa känslor. Vi sätter höga, och ofta orimliga, krav eftersom vi vill kompensera hur vi mår på insidan. Kruxet är bara att eftersom målen är allt för höga och vi själva allt för dömande fastnar vi i en rundgång av prestation, känsla av misslyckande och skam. Skammen får oss att jämföra oss med andra och komma till korta. Den får oss att dölja oss för omvärlden.

Skammen är så hemlighetsfull att den till och med döljer sig för sig själv. Många av oss vill inte kännas vid den. Att acceptera att den finns är därför det första vi behöver göra. Det andra är att acceptera vår ofullkomlighet och sårbarhet. Vi behöver ha medkänsla med oss själva när vi gjort något fel. Och slutligen, fastän det är svårt, behöver sluta att ta oss själva på så stort allvar.