Impressionismen

Impressionismen står som startskott för så mycket annorlunda konstyttringar i den era under 1860-talets Paris. De franska målarna på denna tid ville förnya sitt konstutövande och skapa nya förutsättningar utanför de ramar konsten var lagda tidigare. 

De banbrytande konstnärerna på denna tid var skolade i den gamla skolan. De var trötta på detta konservativa sätt att måla. De ville fånga mer tempo och rörelse i bilden. Dragen i deras måleri blev mer korta, tydligare och med klarare färgverkan. Friluftsmåleriet och den begynnande naturalism, gav konstnärerna på denna tidiga tid inspiration. 

De fick hårt motstånd i början, den allmänna uppfattningen var negativ. Salonger och utställare vill inte befatta sig med dessa nya tendenser. Impressionisterna, som de fick kallas, var utstötta. De fick istället samlas i grupper till egna konstskolor, där de förenades kring de nya idéerna. Ordet impressionist accepterades av konstutövarna själva. Fram till 1860 fanns det spänningar runt dessa konstnärer, men genom att stabiliteten och deras estetik och ideologi växte fram. Kom denna grupps målare att befästa sina positioner. 

Impressionisterna har att tacka konstnären Pissarro för mycket, genom att han hela tiden närvarande med sin konst på utställningarna. Han var kittet till denna konstyttrings överlevnad. Monet, som många känner till, var den som var mest trogen i detta sätt att måla. Under hans levnad till hans död, stannade han vid detta sätt att måla.