Alla människor har en kallelse, detta är inte bara för några få utvalda. Det handlar inte om något religiöst, ens kall är din inre röst. Din mening i livet, en längtan till något. Detta är viktigt för din tillfredställelse, denna kallelse kan du uppnå i ett jobb eller en hobby. Den kommer som en signal, som får plats i dig och du ämnar att ta.
Åldrandet gör att vi granskar våra prioriteringar och bestämmer oss vad som är viktigast. Denna kallelse går i samklang med vår personlighet och våra förutsättningar. Den givna vägen ger kraft, känslor som likgiltighet, självupptagenhet och apati försvinner. Du hittar istället det du är ämnat för.
Vi har lätt att lägga hinder för vår egen natur och intelligens. När vi tappar kontakten med vårt inre väsen, alltså vår själ och vår källa. Och i stället bejakar känslor som oro, kontroll och rädsla.Vi börjar förutse problem och kontrollera vår vardag. Då hindrar vi det naturliga intelligenta flödet. Det är nämligen så att vårt inre väsen är vår medfödda intelligens.
Det är vår självbild, som lätt spolierar det för oss, som är en produkt av samhället, där man lyssnat för mycket på vad andra tycker. Allt detta står som hinder för din väg mot intelligensens fria flöde. Intelligens som bejakar spontanitet och skapande utvecklande uttryck.
Stress i form av fruktan, oro, tvivel och ängslan stör den spontana intelligensens flöde. Att agera utan att ha kontakt med din inre källa, gör att ting går på tok. Frustration och inre motstånd uppstår.
För att få bränsle till ny optimism, att forma en ny vision, börjar med att inte bry sig om vad andra tycker. Att förstå att det handlar mer om de själva. Att se och tycka om sig själv, är den begynnande insikten till ens kallelse. Visionen är då en möjlighet, en verklighet som ännu inte har tagit form. Man känner att det finns en potential inom en, då man har mer att uträtta. Helt enkelt känner man sig inte färdig. I detta kommer glädje, dela med dig av denna, du får mångfalt tillbaka och du börjar växa som person.
