Jag har under mina år med min sambo träffat många härliga människor i hans närhet. En av dessa härliga är Calle. Hans stora intresse för schack är likt min sambos. Genom Calle har jag stiftat bekantskap med Calles fru Lena. Inte rent fysiskt, utan genom de böcker och artiklar hon har skrivit. Lena gick så tråkigt bort 2010. Hennes viktiga tankar och betydelsefulla arbete med bildpedagogik lever kvar. Hon har inspirerat mig och närt mig med material om barns visuella skapande i skolan.
Bild, som ämne, var hennes stora passion. Hon var en folkbildare i ämnet och hennes röst gav stor kraft både nationellt och internationellt.
Jag har läst hennes två böcker, doktorsavhandlingen "Elevers bilder av skolan" och projekt rapporten "En annan skola". Viktiga skrifter om hur barn, med deras bilder, ser på skolan. Genom Lenas texter har jag tagit del av hennes åsikter om hur skolan kan utformas. Inte alls så olikt mina egna tankar. Lena menar att samarbetet stärks om man ger barn utrymme att avbilda hur de känner med bild. Barns bilder tolkas och analyseras och dessa viktiga beståndsdelar ger grund till ett utvecklande samarbete mellan elev och lärare.
Bildpedagogik skall inte stoppas utan i stället utvidgas med större inflytande i skolans alla olika ämnesområden. Då kan eleven också få mer utrymme att odla sin inneboende kreativitet och lösa problem på ett mer visuellt sätt. Ett sätt, som jag tror, stimulerar eleven att komma vidare i sin tanke och utveckling. Lusten blir större och mod, tillit och självkänsla växer sig större.
Lena gjorde ett viktigt arbete. Samtal med elever och lärare kring barns bildskapande, gav henne stor kunskap om vad som är gällande för ett bra klimat i skolan. Jag hoppas aldrig dessa samtal slutar, vi behöver många "Lenor" som vill ge röst åt skolans utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar