Åren går fort, liten flicka blir stor. Med många erfarenheter i sitt bagage. Ser tillbaka på många fina minnen och en del minnen som skaver. Men i det stora hela blev det bra och livet är fortfarande lekfullt, där många ögonblick får stanna kvar som lyckliga.
När jag ser tillbaka på foto av mig själv, ser jag en envis flicka med en stor portion av nyfikenhet. Detta tycker jag fortfarande jag hållit fast vid. Jag har gått den väg som har gett mig en livskvalité värt alla besvär som format mig. Inget är glömt, allt är förlåtit. Bitterheten över saker som har fått försakas, har aldrig fått fäste. Istället har det gjort mig stark att motstå livets traumer. Att se det lilla som något värdefullt, att inte jaga det stora för att där tro finna lycka. Tacksamhet för att livet är och ger det jag behöver. Hopp om hälsa och frid, där balans är ett ledord i sökandet efter harmoni, är mina steg nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar