fredag 1 november 2019

Skvaller kontra skitsnack




Att skvallra är moraliskt fel, anser många. Men forskare menar tvärtom att det fyller en viktig social funktion – och att det finns flera fördelar med skvaller. Skvaller är att utbyta erfarenheter om vad andra gör, och det är ett snabbt sätt att få reda på vad andra gör. Även detta är ett sätt för individerna att skaffa sig kontakter och kunskaper som kan förbättra tillvaron på jorden, det vill säga ett bättre liv.

Vissa säger att skvallret uppstod när det mänskliga språket utvecklades. De säger att skvaller till och med spelade en hjälpsam roll under uppbyggnaden av dagens stora moderna samhällen. Historierna som folk berättade om andra var informativa: de talade om social status, rollerna de spelade i grupper och etablerade sociala normer. Dessa historier fyllde även en funktion vad gäller jakten på en passande partner.

Lite skvaller på jobbet skadar inte, det kan till och med stärka gemenskapen. Men glider det över i illvilligt tasslande kan det inte bara sänka stämningen utan även leda till mobbning.

Skvaller är inte alltid dåligt. Lite prat om kändisar eller om bolagets högsta ledning kan bidra till att skapa gemenskap och vara ett tecken på engagemang.
Skitsnack är att läcka missnöje, prata illa och kanske ljuga om någon som inte är i rummet. Drivkraften är ofta ilska som inte får fritt utlopp utan som pyser ut och sprids i destruktiv spiral.

Skvaller och skitsnack är besläktade. De bottnar i att vi människor har ett grundläggande behov av samhörighet och att tillhöra en gemenskap. Både skvaller och skitsnack fungerar som ett sammanhållande trygghetskitt mot omvärlden. Den som inte hänger på utesluts ur flocken, för att sammanfatta det krasst.

Det finns en trappa för våra behov. Den har tre steg. Först kommer överlevnaden. Vi behöver föda, vatten och trygghet, annars dör vi. Det är det första behovet: varje levande individs första utmaning. En självklarhet.
Så vi skaffar oss möjligheter till överlevnad, i form av näring och tak över huvudet. Vad kommer sedan? Enkelt: fortplantningen. Vi drivs att mångfaldiga oss själva. Skaffa barn, föröka oss. Häri ingår också sexualiteten. Inget konstigt där heller.
Nu har vi skaffat oss mat, hittat någonstans där vi kan bo, fått ligga, bildat familj. Om detta var de enda basala behoven vi människor behövde tillfredsställa skulle världen inte ha några nämnvärda problem.
Men vårt evolutionära ursprung har skapat en tredje drift i oss också. Och DEN ställer till det.
För vi behöver också social status.
Egentligen inte så konstigt. När vi väl bodde i vår grotta med vår partner och vårt barn blev vår position i flocken viktig, snudd på livsavgörande. Forskare tror att det var så själva språket föddes: ur vårt behov av ”skvaller” – alltså den process där vi tar emot och sprider vidare information om hur de andra individernas relationer och allianser utvecklades.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar