Hesiodos var en grekisk skald som var verksam omkring 700 - 600 f.Kr. Han är västvärldens äldste kände poet, och antingen han eller Homeros likaså den äldste författaren. Hesiodos verk är de huvudsakliga källorna till den grekiska mytologin och folkligt tankesätt.
Hesiodos levde som bonde under den största delen av sitt liv, och hans verk Verk och dagar är en poetisk handbok till korrekt liv: man bör arbeta hårt, världen är i moralisk nedgång, och hur det finns vissa dagar man bör göra vissa saker på sin gård enligt en religiös kalender; i detta påminner Verk och dagar om Bondepraktikan.
I första boken berättar han världshistorien genom att dela in den i fem faser och motsvarande släkten. Det börjar med den ”gyllene tidsåldern”, fortsätter med silveråldern, kopparåldern, och slutar med den onda järnåldern där ”nävrätt gäller för lag”. Mellan kopparåldern och järnåldern skapar Zeus halvgudarnas ålder.
Här finns också berättelserna om Pandora och hennes ask och Eris, vilka på ett mytologiserande sätt förklarar upprinnelsen till världens ondska och obegripligheter.
Till skillnad från författarfrågan med Homeros, är de flesta ense om att Hesiodos är en historisk person som själv författat sina verk. Vad beträffar innehållet må Hesiodos ha sammanställt redan befintliga myter och råd, men det enhetliga uttrycket pekar på att hans verk har endast en upphovsman. Liksom Homeros skrev Hesiodos på hexameter och på jonisk-aioliska; i sitt bildspråk påminner han om den homeriska diktningen, men det är ovisst vilket verk som var först och därmed troligen påverkat formen av det andra.
Hesiodos blev skarpt kritiserad av filosofen Xenofanes och andra försokratiker, för sitt sätt att med förmänskligade gudar förklara verkligheten och människors handlingar. Hans beskrivning av de degenererande tidsåldrarna har influerat till bland annat Rousseaus teori om den ädle vilden, samt till romantisk och senmodern primitivism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar