Höstdikt - till en vän

 

 

Jag sådde några blommor
en för varje vän
Jag tror att det var fyra
men särskilt minns jag en

 

Det blev höst och vinter
och blommorna de dog
Men på våren kom de åter
men bara tre stod kvar och log

 

Och sedan kom så regnet
med molnen stora grå
Nästa gång jag fann dem
så var de bara två

 

Sedan kom så solen
med allt det ljus den har
Plötsligt stod det bara
en ensam blomma kvar

 

Du härdades i solsken
du drunknade i regn
Men en sak är säker
du är en riktig vän