Detta har jag hittat på Wiki, ett drama om hur kvinnor med en sexstrejk, får män att upphöra att kriga. Har nästan glömt bort detta komiska antika drama. Aristofanes skrev denna pjäs 411 f.Kr. Tänk om detta drama kunde omsättas på något sätt i verkligheten och få slut på dessa evinnerliga kriser i världen, där män i hög befattning beter sig så otroligt korkat. Kalla mig naiv, men tanken slår mig ibland i alla fall.
Handling: ( fr Wiki )
Lysistrate samlar ett möte med kvinnor från olika grekiska stadsstater för att övertala dem till sexstrejk. Kvinnorna är först motvilliga men med stöd från Lampito från Sparta får Lysistrate dem till slut att gå med på förslaget. Lysistrate läser upp en lång ed som kvinnorna avlägger, som specificerar vad de lovar att inte ge sina män förrän kriget är slut. När eden är avslutad hörs triumferande rop från Akropolis där de gamla kvinnorna i Aten på Lysistrates anmodan tagit kontroll över byggnaden, där statskassan förvaras. Lampito beger sig iväg för att sprida nyheten om revolten medan Lysistrate och de andra kvinnorna stänger Akropolis portar om sig för att invänta männens reaktion.
En kör bestående av gamla män anländer, med avsikten att bränna ner Akropolis port om inte kvinnorna öppnar. Deras försök hejdas av en annan kör bestående av gamla kvinnor, som släcker elden med vatten och blöter ner männen. Sedan anländer en magistrat (probulus, medlem i ett styrelseråd i Aten under peloponnesiska kriget) tillsammans med skytiska bågskyttar (Atens närmaste motsvarighet till polisstyrka) för att hämta silver ur statskassan för inköp till krigsinsatser. Magistraten talar om kvinnors hysteriska natur och deras förkärlek för vin, promiskuöst leverne och udda religiösa vurmer, såsom Adoniskult och dyrkande av Sabazios. Framför allt anklagar han männen för att de inte håller koll på sina kvinnor. Bågskyttarna försöker öppna porten men blir övermannade av en grupp kvinnor. Lysistrate återställer ordningen och tillåter magistraten att förhöra henne. Hon förklarar för honom den frustration som kvinnor känner när det är krig och männen tar dumma beslut som påverkar alla utan att lyssna på sina fruar, och förklarar sen att hon tycker synd om de unga barnlösa kvinnorna som åldras därhemma medan männen är ute på sina ändlösa fälttåg. Magistraten invänder att även männen åldras men Lysistrate påpekar att männen kan gifta sig vid vilken ålder som helst, medan en kvinna bara har en kort tid innan hon anses för gammal. Magistraten beger sig iväg för att rapportera händelsen till sina kollegor, och Lysistrate återvänder till Akropolis.
De två körerna, bestående av gamla män respektive gamla kvinnor, debatterar med varandra tills Lysistrate återvänder till scenen med nyheter. Kvinnorna är desperata efter sex och har börjat desertera med diverse mer eller mindre löjliga svepskäl. Lysistrate gör vad hon kan för att återställa disciplinen och återvänder sen till Akropolis för att vänta på att männen ska ge upp.
Lysistrate förmår sedan en kvinna att reta sin frustrerade man, som lovar att stoppa kriget bara han får ligga med henne. Paret förbereder sig för samlag men kvinnan drar ut på det hela med förberedelser och till slut låser hon in sig i Akropolis igen. De gamla männens kör kommenterar mannens öde med en klagovisa.
En spartansk härold uppenbarar sig sedan bärande en stor börda - sin erektion, nödtorftigt dold under tunikan, och vill arrangera fredsförhandlingar. Magistraten, som även han nu bär på en stor börda, skrattar åt härolden men håller med om att det är dags för förhandlingar. Medan magistraten och härolden är borta för att hämta de manliga delegaterna till förhandlingarna förenas de två körerna, ge gamla männen och de gamla kvinnorna, till en. Under fredsförhandlingarna presenterar Lysistrate de manliga delegaterna för en läcker ung kvinna vid namn Försoningen, som de inte kan ta ögonen från. Lysistrate klandrar båda sidor för visat dåligt omdöme. Delegaterna försöker förhandla men är svårt distraherade, och efter att en kort stund ha kivats om villkoren blir man överens och alla återvänder till Akropolis för att fira.
Pjäsen avrundas med mer sång av kören, humoristisk dialog mellan fulla festdeltagare, och mer sång och dans.
