Min familj på 70-talet.
(På bilden finns jag i rött, min pappa håller min bror David
i famnen. Mamma sitter glad vid sidan om. Min farbror Arne är där tillika min
faster Anne. Mina härliga kusiner Joakim och Jessica finns där i bakgrunden också.)
Att vid tre års ålder, träda in i 70-talets glada värld, var
på många gånger en ynnest. Jag har fått en bra grund att stå på, pga. dessa år.
Det är så mycket som färgar dessa år i mitt liv. Det började bra med fördelen
av att bli stora syster åt en bror. Tidigt 70-tal flyttade vi också från stor
stad till liten by. Under detta årtionde började jag också i skolan, en byskola
med 13 stycken elever. Så ni ser, jag fick många olika starka förändringar att ta
in i min sfär.
70-talet står för så mycket i termer av förändring för alla.
Vi kom från 60-talets flower-power, där vi gick från barn till tonåringar.
Vuxenlivet fick vänta. Musiken på denna tid utvecklades till nya sound, discon
kom att revolutionera. Rocken fick också stort utrymme. För min del, var det
ABBA för hela slanten, man hade framförande där man sjöng med hopprep som
mikrofon för sina föräldrar. Mimande alla dessa låtar ABBA skapade så bra. Med
sina utsvängda byxor i gabardin och platåtofflor, i den färgskala av alla
jordfärger du kan tänka dig, var man så inne.
Min familj var alltid tillsammans, vi barn fick vara med på alla de fester de hade. Mycket dans och bus fick vi uppleva. Jag älskar verkligen detta årtionde. Barnen på min gata hade så roligt tillsammans, alla dessa härliga lekar vi lekte. Det kändes som vi alltid var ute. Vi var en enhet och uppfostrade varandra, på gott och ont. Jag kunde inte få en bättre grund att stå på. Kanske kan detta årtionde format den framåtanda jag äger idag, då jag idag har en envishet till att inte ge upp, utan med tålamod komma framåt.
