Flower Power - New Age

Flower Power är ett slagord som användes av hippies på 70-talet. De som förespråkar detta begrepp står för en ideologi om att kärlek och ickevåld skall gynnas, make love not war. Poeten Allan Ginsberg myntade denna term 1965. Han föddes i en judisk familj i Newark, USA.

 

Flower Power rörelsen kämpar alltså för fred och miljöfrågor. Livsstilen präglas av en mer bohemisk livsfilosofi inspirerad av zenbuddismen. Att resa, är en av inslagen för de som lever i denna Hippievärld. Musik och att spela ett instrument är andra ingredienser som hippiemänniskan utövar.

 

Love Peace and Understandig är deras motto. Rörelsen finns idag i länder som USA, Mexico, Kanada, Europa och Ryssland. De anordnar möten för medlemmarna, på dessa möten står den kulturella mångfalden högst.

 

Idag är vegetariska kostvanor, harmonisk och miljövänlig livsstil det som präglar dessa människor mest. Stor medvetenhet om hälsofrågor är en annan del av denna rörelse nutida sätt att visa vem de är. 

 

So bring out the flower in you! 

Liberalism enligt mig...

Denna politiska ideologi sätter individens frihet i första rum. Kan variera från tidsepok och världsdel. Förknippas ofta med mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat ägande rättighet, religionsfrihet, jämlikhet, demokrati och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi.

 

Statlig inbladning är liberalismens motsatts, då individens rätt till frihet och privatliv sätts högst. Dessa tankar formades i antika Grekland och i Rom, där medborgarbegrepp togs form. Filosofer så som Locke, Voltaire, Montesquieu och Rousseau var röster åt liberalismens moderna tids tänkande. Allmän röst rätt blev ett ideal grundat av deras tänkande.

 

Liberalism för mig är demokratiska tankegångar, där fri och allmän rösträtt är viktigt. Även stat och kyrka skall skiljas åt. Alla människor har lika värde. Dödsstraff skall inte existera. Min liberalism bygger på humanismens utgångspunkt. Allas rätt till utbildning och en skälig inkomst är också delar av den tanke jag har vad som är rätt för människan.   

 

Det är lite som sångerskan YAZZ sjunger; Stand up for your love rights!

Ellen Dahlberg - Sveriges första kvinnliga pressfotograf

Ellen föddes 1921 i Berlin, kom till Sverige som 17 åring. Blev elev hos Anna Riwkin i Stockholm åren 1969-42. Där riktade hon in sig till att bli reportagefotograf. Under 20 år reste hon runt jorden för att fotografera. Hennes foto skickades hem för att sedan publiceras i tidningar så som SE, Folket i Bild, Frihet och Socialdemokraten.

 

De bilder Ellen tog, skildrar människor i arbete. Vägen som pressfotograf var nästan omöjlig. Ingen trodde att en kvinna kunde ta sig an detta yrke. Många menade att fotografera mode eller mat hade varit ett bättre val.

 

Det finns idag en utställning om och kring Ellens foto, som delas med två andra kvinnor med samma yrkesval. Alma Haag och Ragnhild Haarstad. De tre kvinnorna trotsade normen för vad kvinnor borde göra. Utställningen heter "Upphovsmannen var en kvinna". TV1 har även sänt en dokumentär i samma namn kring dessa kvinnor. Sändes 10:e mars, finns på SVT-play.

 

Kvinnor kan och vill ha samma rättigheter som män, visst i alla lägen kan det kanske inte fungera. Vi har lite olika grunder att stå på. Men i mångt och mycket är vi inte så annorlunda, jag tänker på symbolen Yin och Yang. Vi är en blandning av varandra. Med hjälp av varandras sidor kan vi samarbeta och göra skillnad i världen.

Skörhet - ont i själen

 

Att vara skör är ett skamligt begrepp idag. Och på alla sätt skall detta döljas. I begreppet kan känslor som avund, orkeslöshet, bitterhet och ångest ligga. Och i allmänna ordalag är detta skämmiga svagheter och man kan stämplas som opålitlig och labil.

 

Svaghet och ens skörhet som blottas för andra borde ses som en stryka, ett slags sundhet. Om detta mod att visa sitt inre sköra jag skulle fler inte ha så ont i själen. Själen skulle få mindre stress och många sjukdomar skulle försvinna. Och fler självmord skulle försvinna.

 

Göm aldrig det onda du känner, hitta någon du kan prata öppet med. En person du kan lita på och släpp all den press du har inombords. Det är jätteviktigt. Tillåt dig att gråta i någons famn. Lätta på ditt tryck och känn den sköna känslan efteråt som gör dig lättare.

 

Vi är så många personer på denna planet, ingen är ensam om att känna detta onda i själen. Lyssna på folk runt omkring dig, titta dem i ögonen, de ler inte alltid, också de har svårigheter de brottas med. Vi borde bara bli lite bättre på att lätta detta tunga vi bär på och att bli bra på att lyssna in de som behöver vår hjälp.   

Apelsinflickorna.

Apelsinflickan är en berättelse från åren 1882-83 av Lena Kallenberg. Den handlar om kvinnors liv i Stockholm under denna tid. De var prostituerade och kallades just Apelsinflickorna. De tvingades in i detta yrke p.g.a av fattigdom. Flickorna fick sitt namn genom att de med korgar fyllda av apelsiner gav signal om att de erbjöd sexuella tjänster. Under 1800-talet var dessa kvinnor registrerade av statliga Prostitutionsbyrån. Denna byrå kontrollerade kvinnorna och dess kroppar för att skydda de sexköpande männen från sjukdomar. De hjälpte aldrig kvinnorna själva. Kvinnorna kämpade emot att inte nedlåta sig åt denna sysselsättning, men mat för dagen var deras drift att utföra dessa tjänster. De kom till staden från landsbygden för att hitta "lyckan" i staden. Detta hårda liv väntade dem då.

Sexköpslagen idag vi har i Sverige straffar sexköparen och inte de som säljer sex. I andra delar av världen är det väldigt likt de vi hade på 1800-talet. I dagarna kommer FN besökas av en delegation från Sverige om vilken lag vi har om dessa kvinnors liv. Detta är för att påverka andra länder att införa samma syn på sexköp och sätta lagar för att skydda de som säljer sex. Här i Sverige går meningarna i två läger kring de lagar vi har. De finns de som menar att med full avkriminalisering har dessa kvinnor fullmakt att utföra sin tjänster som de vill. Utan att få stämpeln på sig vad som är "fint" eller inte.      

Grekiska dramer - Lysistrate

Detta har jag hittat på Wiki, ett drama om hur kvinnor med en sexstrejk, får män att upphöra att kriga. Har nästan glömt bort detta komiska antika drama. Aristofanes skrev denna pjäs 411 f.Kr. Tänk om detta drama kunde omsättas på något sätt i verkligheten och få slut på dessa evinnerliga kriser i världen, där män i hög befattning beter sig så otroligt korkat. Kalla mig naiv, men tanken slår mig ibland i alla fall.   

Handling: ( fr Wiki )

Lysistrate samlar ett möte med kvinnor från olika grekiska stadsstater för att övertala dem till sexstrejk. Kvinnorna är först motvilliga men med stöd från Lampito från Sparta får Lysistrate dem till slut att gå med på förslaget. Lysistrate läser upp en lång ed som kvinnorna avlägger, som specificerar vad de lovar att inte ge sina män förrän kriget är slut. När eden är avslutad hörs triumferande rop från Akropolis där de gamla kvinnorna i Aten på Lysistrates anmodan tagit kontroll över byggnaden, där statskassan förvaras. Lampito beger sig iväg för att sprida nyheten om revolten medan Lysistrate och de andra kvinnorna stänger Akropolis portar om sig för att invänta männens reaktion.

En kör bestående av gamla män anländer, med avsikten att bränna ner Akropolis port om inte kvinnorna öppnar. Deras försök hejdas av en annan kör bestående av gamla kvinnor, som släcker elden med vatten och blöter ner männen. Sedan anländer en magistrat (probulus, medlem i ett styrelseråd i Aten under peloponnesiska kriget) tillsammans med skytiska bågskyttar (Atens närmaste motsvarighet till polisstyrka) för att hämta silver ur statskassan för inköp till krigsinsatser. Magistraten talar om kvinnors hysteriska natur och deras förkärlek för vin, promiskuöst leverne och udda religiösa vurmer, såsom Adoniskult och dyrkande av Sabazios. Framför allt anklagar han männen för att de inte håller koll på sina kvinnor. Bågskyttarna försöker öppna porten men blir övermannade av en grupp kvinnor. Lysistrate återställer ordningen och tillåter magistraten att förhöra henne. Hon förklarar för honom den frustration som kvinnor känner när det är krig och männen tar dumma beslut som påverkar alla utan att lyssna på sina fruar, och förklarar sen att hon tycker synd om de unga barnlösa kvinnorna som åldras därhemma medan männen är ute på sina ändlösa fälttåg. Magistraten invänder att även männen åldras men Lysistrate påpekar att männen kan gifta sig vid vilken ålder som helst, medan en kvinna bara har en kort tid innan hon anses för gammal. Magistraten beger sig iväg för att rapportera händelsen till sina kollegor, och Lysistrate återvänder till Akropolis.

De två körerna, bestående av gamla män respektive gamla kvinnor, debatterar med varandra tills Lysistrate återvänder till scenen med nyheter. Kvinnorna är desperata efter sex och har börjat desertera med diverse mer eller mindre löjliga svepskäl. Lysistrate gör vad hon kan för att återställa disciplinen och återvänder sen till Akropolis för att vänta på att männen ska ge upp.

Lysistrate förmår sedan en kvinna att reta sin frustrerade man, som lovar att stoppa kriget bara han får ligga med henne. Paret förbereder sig för samlag men kvinnan drar ut på det hela med förberedelser och till slut låser hon in sig i Akropolis igen. De gamla männens kör kommenterar mannens öde med en klagovisa.

En spartansk härold uppenbarar sig sedan bärande en stor börda - sin erektion, nödtorftigt dold under tunikan, och vill arrangera fredsförhandlingar. Magistraten, som även han nu bär på en stor börda, skrattar åt härolden men håller med om att det är dags för förhandlingar. Medan magistraten och härolden är borta för att hämta de manliga delegaterna till förhandlingarna förenas de två körerna, ge gamla männen och de gamla kvinnorna, till en. Under fredsförhandlingarna presenterar Lysistrate de manliga delegaterna för en läcker ung kvinna vid namn Försoningen, som de inte kan ta ögonen från. Lysistrate klandrar båda sidor för visat dåligt omdöme. Delegaterna försöker förhandla men är svårt distraherade, och efter att en kort stund ha kivats om villkoren blir man överens och alla återvänder till Akropolis för att fira.

Pjäsen avrundas med mer sång av kören, humoristisk dialog mellan fulla festdeltagare, och mer sång och dans.

Documenta 14 i Aten och Kassel 2017.

Denna utställning i samtida konst kommer i år vara i både Kassel och Aten, då arbetsnamnet är " Att lära från Aten". Utställningen ordnas vart femte år i Kassel. I år kommer den att vara mellan den 10 juni och 17 september. Konstnärerna i denna utställning är ett lag som ställer då ut i båda städerna. Kuratorn för utställningen är Adam Szymczyk, en polsk man född 1970. Utställningen är den största i världen. 

Calle, min sambos vän, är den man som har berätta om detta goa. Calle säger att den konst som ställs ut här är otroligt svårtolkad, då det är nya influenser som visas här. Jag är så nyfiken, vi får se om jag har chans att komma hit, vem vet, det hade varit jätteroligt. 

Calle och jag har en gemensam konstnär som på sin tid var väldigt revolutionerande, Marcel Duchamp, en dadaist. Vi gillar honom skarpt, kanske Calle mer än jag, då han också var schackspelare. Vi får hoppas att denna utställning i Kassel och Aten, föder en ny Duchamp och då även en som spelar schack. Hade det inte varit ypperligt, Calle!? 

Kram från Petra.