Min mamma.

Älskar dig, saknar dig så mycket. Skulle så gärna vilja höra din röst.

Ja dessa ord klingar i mig var dag som gått nu sedan min mamma, så olyckligt gick bort. Har haft dessa ord inskrivna och bilden av min mamma på bloggen sen den dagen, vilket nu är två år sedan ca. 

Mina mamma var en stark, men på samma gång en skör lady. Alltid fint klädd och med en frisyr hon var rädd om och med röda målade läppar. Av henne fick jag kunskaper, så som matlagning, ordning och reda, medmänsklighet och mod att fortsätta, fast det ibland svängde. 

Hon var kittet i vår familj, ordnade och såg till att alla hade det bra. Hon var pappas starka hand i alla väder, då även under hans sista tid hos oss. Mamma var utåtriktad, värnade om de små i samhället. Hennes arbete inom dagligverksamhet för förståndshandikappade, passade henne väldigt bra, då hon med sitt bestämda men ack så hjärtliga jag, tog hand om dessa med fin hand.  

Ja det är inte lätt att skriva om någon som man håller så kär, det gör ont. Tiden från det hon dog har varit mycket svår med gråtattacker, mest i min ensamhet. För en tid sen fick jag genomgå en liten kris och grät oavbrutet, jag tror att detta var sorgen jag nu försöker lämna bakom mig och verkligen gå vidare på den väg jag är satt till att vandra.

Jag saknar henne så mycket fortfarande och så klart pappa med. Det var ju vi tre i många stunder. Många semestrar firade vi tillsammans och njöt av god mat och dryck. Så tack mamma du har varit mitt allt i så många år. Jag vet att det jag skriver nu inkluderar min bror också. Kanske inte precis på samma sätt. Men saknaden är lika stark hos honom som för mig. 

Må du nu dansa och sjunga i din himmel, så som du drömde om. Kramar goa din dotter Petra.