Kolonistugan i fokus!

 

 

Att vara koloniägare betyder oftast att du arrenderar ett stycke mark där du har en liten stuga på 15-40 kvm. Detta kulturarv har gått från generation till generation för att stanna. Det började någon gång för ca hundra år sedan när även stadsmänniskor ville kunna  få ta del av trädgårdslivet och odla sin egna grönsaker.

Historiskt sätt började det med att man ville ha ett ställe att odla sina grönsaker på för att få ner livsmedelskostnaderna. Citadellkolonin i Landskrona är det äldst bevarade koloniområdet i Sverige som fortfarande är i drift. Sverige har idag ca 300 koloniträdgårdsföreningar. Koloniträdgårdsförbundet har ett motto att det skall finnas en trädgård för alla.

Komma till en kolonilott är att träda in i en oas skapad med finess och med egen touch. En kolonilott är ett eget skapat verk som inte liknar någon annans, ett fingeravtryck på vad som bara är sitt eget. Jag har hittills inte sett att en stuga är lik den andra och då har jag gått genom många gångar i dessa områden. Det är en fröjd att se denna skaparglädje människan har till så söta små områden. Alla tar intryck av något de sett någonstans och vill förverkliga på sin egen lilla plats. Så stanna till någon gång och njut av dessa goa människors kreativitet och förundras över deras entusiasm.



Bysantiansk konst.

Konstantinopel stod i centrum för denna tid då Justinianus I och Justinianus II var regenter. Mellan åren 500 och 1453 var den bysantinska  storhetstiden. Konstantinopel var huvudstaden i Östrom. Kontantinopel var på denna tid en kristen stad som också kallades Nova Rom.

Konstantinopel var Europas rikaste och största stadsbildning. Den bysantinska kulturen var präglad av romerska staten, grekisk kultur och helleniska kosmopolitik. Den kristna konsten under denna tid fortlever än idag i Grekland, Balkan och öst ortodoxa länder. Och då menar jag att de du hittar under denna storhetstid är fantastiska mosaiker och vackra ikoner med mycket guld, silver och starka färger. Motiven var ofta avblider av Gud, Jesus Kristus, heliga Jungfrun, änglar och helgon.

Två otroliga platser att hitta just denna konst är i  Sant Appollinare in Classe i Italien (Ravennas), en basillika med fantasiska mosaiker. Sedan har vi den härliga Hagia Sofia i Istanbul en kristen kyrka av Justinianus I som efter Konstantinopels fall 1453 förvandaldes till moské. Hagia Sofia betyder heliga visheten och är ett rum " där de jordiska och himmelska sfärerna möts och återspeglar guds kosmiska ordning". Många menar att denna byggnad är den historiska arkitekturens vackraste byggnad. Andra kyrkor och moskéer i området runt Istanbul har Hagia Sofia stått förebild åt, vi har tex Blå Moskén. Idag är Hagia Sofia ett museum, som den blev det 1934.        



Gunnar Norrmann.

 



 

Gunnar Norrman föddes 1912 i Malmö. Han arbetade främst som grafiker, mest känd för sina små finstämda bilder med landskap och växtlighet från den skånska slätten. Redan i början på 1940-talet övergick han till svart-vita bilder i gravyrer och litografier. Även internationellt känd med utställningar i både U.S.A och Europa. Han är framför allt känd för det speciella ljus i sina verk som han fick fram genom att utnyttja en subtil gråskala.  Under sitt mer än 60 år långa konstnärskap skapade han nästan 1 000 litografier och gravyrer. Malmöfödde Gunnar Norrman inspirerades främst av naturen och motiv från Lomma, där han bodde fram till sin död, var ständigt återkommande. Bland annat hänger hans verk på Nationalmuseum i Stockholm, Metropolitan Museum of Art i New York och British Museum i London.

 



 

Marcel Dushamp - konstnären och schackspelaren

Denna fransman var en av idékläckarna till rörelsen Dadaismen. Marcel Duchamp (1887-1968) målade och skapade öppen konst - där betraktaren står för vad konstverket har för betydelse (Självtolkningsprocess). Inom dada skapade Duchamp ready-mades, berömda sådana är cykelhjulet och fontänen (bilden). Kubismen blev också ett sätt för honom att utryckas sig på, han ville komma i kontakt med rörelsen i det han skapade. Fotografiet stod som hans förebild att återskapa målade bilder som kallas futuristisk måleri.

 

Mellan 1946 och 1966 fortsatte Marcel med att spela schack i stället för det skapande inom konsten han hade börjat med. Hans 11 år äldre bror introducerade honom i schackets mysteriska värld. I början av 1919 talet tog Marcel intryck av cubanen Jose Raul Capablanca. Vid ett simultanparti med honom bestämde sig Marcel för att bli stormästare själv. Måleriet roade honom mindre och mindre och sökandet för det rätta draget inom schack konsten intresserade honom istället. Han sa en gång att "socialt sätt är schack renare än att måla". Sinnligheten är större menade han då man skapar med hjärna och händer.

 

Marcel Duchamps liv, schack och konst handlade enligt honom om att " det finns ingen lösning, för det finns inget problem".

Alberto Giacometti

Det var på Zürich konsthall som jag av en slump stötte på denna surrealistiska konstnär. Jag hade egentligen ingen aning om vem jag hade köpt en plansch av, bara att denna bild tilltalade mig. Nu var det inte en bild över hans långsmala och bräckliga skulpturer. Utan det var ett motiv av ett hus täckt av snö med en teknik påverkad av de impressionister som han tilltalades av.

Alberto Giacometti (1901-1966) föddes i Schweiz och tog intryck av de surrealister som fanns i hans närhet. Även rörelser som kubism och expressionism tog Giacometti till sig. Han låg rätt i sin samtid och gjorde sitt avtryck i denna moderna tid av nyskapande.

På Louisiana i Danmark finns det ett par verk av Giacometti. Härligt placerade i gångarna till restaurangen. Fönsterna ut mot trädgården ger en fin bakgrund till dessa verk. Man kan känna dessa människors stretande på vägen de går, långsmala och bräckliga men ändå så sega. Envist tar de sig fram och går mot okända mål.        

William Turner - impressionisten

 

Denna konstnär såg jag för första gången på Tate galleri i London. Jag blev helt slukad av detta fantastiska han åstadkommit med så lätta penseldrag. Ljuset i dessa tavlor är helt otroligt och man njuter av att titta på så fin konst.

Turner (1775-1851) var född och uppvuxen i London. Redan som tonåring blev han känd för sina tavlor. Han blev kallad ljusets konstnär och allra populärast var hans landskapsmålningar av akvarell. Hans måleri var präglat av att han målade lager på lager för att få till detta otroliga ljus. Han var en stor bohem som gick omkring i sladdriga kläder, gifte sig aldrig men hade en älskarinna som han fick två döttrar med. Detta bohemiska liv gav honom stor frukt inom det konstnärliga arbete. Han träffade Monet och Pissarro som tog djupa intrycka av denna brittiska konstnär. Turner, skulle man kunna säga, la grunden för den impressionistiska era som sedan startade i Paris av just Monet och Pissarro.

Många har sedan tagit detta sätt att uttrycka sig på. Det var så många som ville komma ifrån det klassiskt skolade och bryta normerna för hur målningarna skulle målas. Mycket ändrades också tack vare att färg och staffli blev lätta att ta med sig på alla olika utflykter dessa konstnärer gjorde. Och att målarna istället ville måla den miljön de levde i och gestalta vardagligt liv.    



Dadaismen

Vad är dada och vad står detta för ?

Denna konströrelse hittade jag av en slump och blev nyfiken, vad kan dada ge mig och mitt konstnärs idkande? Om man slår upp vad dada betyder i ett lexikon, kan det betyda käpphäst på franska och jaja på rumänska och vara ett tyskt jollerspråk för barn.

Dadaismen bildade en rörelse i Europa tidigt 1900 tal. Zürich, Berlin och Paris var skådeplats för detta nya grepp inom konsten. Ordet dada skulle slagits upp helt slumpmässigt i ett lexikon, och ska stå för det enkla och naiva. Detta barnord tyckte gruppen representerade inställningen till det de ville skapa. En fascination för det oskolade och irrationella. Antikonst och nonsens var märken de ville kalla sin konst  som tog avstånd från krig och borgerlig samhällsyn.

Det var Hugo Ball (1886-1927) som tog initiativ till detta nytänkande och uppror mot det etablerade. I Zürich, där han verkade under första världskriget, höll han olika happenings. Konstnärer där kunde ställa ut sina märkliga konstskapelser (ready-mades) som på ett eller annat sätt inte var rumsren konst. Till honom knöts många kontakter med samma syn på konsten. I Zürich kom Hans Arp (1887-1966) och Tristan Tzara (1886-1963) att ansluta sig till dadaisterna. I Paris fanns Marcel Duchamp (1887-1968) och Francis Picabia (1878-1953) och i Berlin verkade Roaul Hausmann (1893-1971) och George Grosz (1893-1953). Alla var de engagerade i detta nya som kom att påverka den redan påbörjade moderna sättet att se på konst.

Krigen som härjade i Europa var en av anledningarna till dadaismens tillkomst. Tankar uppstod om hur meningslöst det var med dessa krig som skulle lösa konflikter. Istället ville dessa män visa världen med sina ready-mades vad som egentligen betyder nått här på jorden. Att det är inte bara att sätta upp dyrbara och vackra tavlor på väggarna för att nå högre värden. De använde bruksföremål, kända saker som finns i vår närhet och placerade dem i fel sammanhang, som ett sätt att väcka opinion. Att få människan att skratta, känna igen sig, förbannas och förstå.

Dadaisterna gjorde sig till samhällets clowner, bjuder in på skratt och framför allt att väcka debatt om saker runt omkring oss. Dada är en rörelse som vill visa världen att det finns andra värden i livet som ej får glömmas bort, de är en del av den cykliska process i samhället som för utvecklingen framåt och skildrar det som finns i vår närhet.