Jugendstil i en stad som Riga.

 

Jugend på tyska betyder ungdom, vilket väl representerar  en speciell stil inom arkitektur och formgivning. Det är en kontsform som står för det nydanade, som vill bryta mot traditionell formuppfattning.  Jugend är ett samlingsbegrepp, ett stilutryck som uppstod samtidigt på olika platser i Europa. Man kan också kalla denna form art nouveau, vilket finns representerat  i staden Riga där de håller på att rusta dessa skatter av hus.

 

Arkitekterna ville frigöra sig från det mer traditionella och få linjerna att bli mer slingrande med blom och växtmotiv. Åren 1890 till 1920 var jugendstilen som mest populär. På flera ställen i Europa blev denna kända och uppseendeväckande stil, aritektur för folk att beskåda det nya. De flesta blir glada att dessa hus nu får behålla sin gamla status och de restaureras för att man inte skall glömma bort deras storhetstid. 

 

Jag var i Riga och såg dessa fantastiska hus och man förundras hur bra det blev av att arkitekterna fick utlopp för så stor kreativitet. Idag pågår upprutningen av dessa hus för fullt och allt vårdas med ömhet.    



Riga - världskulturarvsstaden

 

 

Att komma till Riga var en mycket trevlig överraskning. Stadens lilla äldre kärna är mycket charmig med kullerstens gator i ett vimlande mönster.  Kaffer, barer och restauranger finns i varje hörn och många sitter här och njuter. Musiken ljuder både live och från någon musikanläggning.

Riga är klassad som världskulturarvsstad och det betyder att kan hitta fin gammal arkitektur lite var som helst i denna vackra stad. Gamla stan i Riga är fin att vandra genom, det gamla ger vindslag från forna tider, då damerna gick omkring i krinoliner och herrarna i höga hattar. Miljön ger dig ett gott lugn, om du nu inte vill nattvandra mellan discodunkande barer.

 

Stan har många sevärdheter att beskåda, frihetsmonumentet, House of Blackheads, Peterskyrkan, operan och centralmarknaden. Ja det finns mycket mer. Gamla stan med sin jugendstil har många goa hus. Vi kom hit och upptäckte att Rigas historia  är fascinerande, du läser om svenskarnas tid här, Sovjets ockupation, nazisternas tid i Lettland och hur letterna frigjorde sig och blev självständiga så sent som 1991.

 

Du får mycket ut av en stad som Riga. En trevlig weekend här med en något så när fylld plånbok och du kan ge dig hän åt god mat och trevlig shopping. Operan i stan är en av Europas bästa, så varför inte ta tillfället i akt. Mycket nöje.....     



Kolonistugan i fokus!

 

 

Att vara koloniägare betyder oftast att du arrenderar ett stycke mark där du har en liten stuga på 15-40 kvm. Detta kulturarv har gått från generation till generation för att stanna. Det började någon gång för ca hundra år sedan när även stadsmänniskor ville kunna  få ta del av trädgårdslivet och odla sin egna grönsaker.

Historiskt sätt började det med att man ville ha ett ställe att odla sina grönsaker på för att få ner livsmedelskostnaderna. Citadellkolonin i Landskrona är det äldst bevarade koloniområdet i Sverige som fortfarande är i drift. Sverige har idag ca 300 koloniträdgårdsföreningar. Koloniträdgårdsförbundet har ett motto att det skall finnas en trädgård för alla.

Komma till en kolonilott är att träda in i en oas skapad med finess och med egen touch. En kolonilott är ett eget skapat verk som inte liknar någon annans, ett fingeravtryck på vad som bara är sitt eget. Jag har hittills inte sett att en stuga är lik den andra och då har jag gått genom många gångar i dessa områden. Det är en fröjd att se denna skaparglädje människan har till så söta små områden. Alla tar intryck av något de sett någonstans och vill förverkliga på sin egen lilla plats. Så stanna till någon gång och njut av dessa goa människors kreativitet och förundras över deras entusiasm.



Bysantiansk konst.

Konstantinopel stod i centrum för denna tid då Justinianus I och Justinianus II var regenter. Mellan åren 500 och 1453 var den bysantinska  storhetstiden. Konstantinopel var huvudstaden i Östrom. Kontantinopel var på denna tid en kristen stad som också kallades Nova Rom.

Konstantinopel var Europas rikaste och största stadsbildning. Den bysantinska kulturen var präglad av romerska staten, grekisk kultur och helleniska kosmopolitik. Den kristna konsten under denna tid fortlever än idag i Grekland, Balkan och öst ortodoxa länder. Och då menar jag att de du hittar under denna storhetstid är fantastiska mosaiker och vackra ikoner med mycket guld, silver och starka färger. Motiven var ofta avblider av Gud, Jesus Kristus, heliga Jungfrun, änglar och helgon.

Två otroliga platser att hitta just denna konst är i  Sant Appollinare in Classe i Italien (Ravennas), en basillika med fantasiska mosaiker. Sedan har vi den härliga Hagia Sofia i Istanbul en kristen kyrka av Justinianus I som efter Konstantinopels fall 1453 förvandaldes till moské. Hagia Sofia betyder heliga visheten och är ett rum " där de jordiska och himmelska sfärerna möts och återspeglar guds kosmiska ordning". Många menar att denna byggnad är den historiska arkitekturens vackraste byggnad. Andra kyrkor och moskéer i området runt Istanbul har Hagia Sofia stått förebild åt, vi har tex Blå Moskén. Idag är Hagia Sofia ett museum, som den blev det 1934.        



Gunnar Norrmann.

 



 

Gunnar Norrman föddes 1912 i Malmö. Han arbetade främst som grafiker, mest känd för sina små finstämda bilder med landskap och växtlighet från den skånska slätten. Redan i början på 1940-talet övergick han till svart-vita bilder i gravyrer och litografier. Även internationellt känd med utställningar i både U.S.A och Europa. Han är framför allt känd för det speciella ljus i sina verk som han fick fram genom att utnyttja en subtil gråskala.  Under sitt mer än 60 år långa konstnärskap skapade han nästan 1 000 litografier och gravyrer. Malmöfödde Gunnar Norrman inspirerades främst av naturen och motiv från Lomma, där han bodde fram till sin död, var ständigt återkommande. Bland annat hänger hans verk på Nationalmuseum i Stockholm, Metropolitan Museum of Art i New York och British Museum i London.

 



 

Marcel Dushamp - konstnären och schackspelaren

Denna fransman var en av idékläckarna till rörelsen Dadaismen. Marcel Duchamp (1887-1968) målade och skapade öppen konst - där betraktaren står för vad konstverket har för betydelse (Självtolkningsprocess). Inom dada skapade Duchamp ready-mades, berömda sådana är cykelhjulet och fontänen (bilden). Kubismen blev också ett sätt för honom att utryckas sig på, han ville komma i kontakt med rörelsen i det han skapade. Fotografiet stod som hans förebild att återskapa målade bilder som kallas futuristisk måleri.

 

Mellan 1946 och 1966 fortsatte Marcel med att spela schack i stället för det skapande inom konsten han hade börjat med. Hans 11 år äldre bror introducerade honom i schackets mysteriska värld. I början av 1919 talet tog Marcel intryck av cubanen Jose Raul Capablanca. Vid ett simultanparti med honom bestämde sig Marcel för att bli stormästare själv. Måleriet roade honom mindre och mindre och sökandet för det rätta draget inom schack konsten intresserade honom istället. Han sa en gång att "socialt sätt är schack renare än att måla". Sinnligheten är större menade han då man skapar med hjärna och händer.

 

Marcel Duchamps liv, schack och konst handlade enligt honom om att " det finns ingen lösning, för det finns inget problem".

Alberto Giacometti

Det var på Zürich konsthall som jag av en slump stötte på denna surrealistiska konstnär. Jag hade egentligen ingen aning om vem jag hade köpt en plansch av, bara att denna bild tilltalade mig. Nu var det inte en bild över hans långsmala och bräckliga skulpturer. Utan det var ett motiv av ett hus täckt av snö med en teknik påverkad av de impressionister som han tilltalades av.

Alberto Giacometti (1901-1966) föddes i Schweiz och tog intryck av de surrealister som fanns i hans närhet. Även rörelser som kubism och expressionism tog Giacometti till sig. Han låg rätt i sin samtid och gjorde sitt avtryck i denna moderna tid av nyskapande.

På Louisiana i Danmark finns det ett par verk av Giacometti. Härligt placerade i gångarna till restaurangen. Fönsterna ut mot trädgården ger en fin bakgrund till dessa verk. Man kan känna dessa människors stretande på vägen de går, långsmala och bräckliga men ändå så sega. Envist tar de sig fram och går mot okända mål.